Jag har verkligen funderat på detta de senaste veckorna. Har varit i sammanhang där vänner berättat för mig hur viktigt det varit för som att sätta upp tydliga mål, hur de utan dessa aldrig klarat sig, aldrig nått sina drömmar förverkligade, klarat studenten etc
Fantastiskt.
Men….för mig är själva målet näst intill oviktigt, för när det väl nåtts så är det liksom borta. Själva målet i sig. Mål för mig är snarare en teknik för att skapa aktivitet och riktning. Och det är själva aktiviteten som är den viktigaste. Det är där saker händer. Nu är enda tiden man kan agera.
En fotbolls match kan ju vara hur kul, lärorik, innehållssrik som helst utan att det blir mål….liksom. Men utan mål och målvakt hade själva spelet i sig blivit rätt så tråkigt. Målen leder till aktivitet på plan och
en riktning, det är dessa faktorer som är viktigast egentligen. För mig i alla fall.
Så för mig blir målen väldigt nära i tid. För jag liknar mina mål mycket med det jag gör i stunden. Sedan kan jag ha visioner och drömmar men målen ligger tätt. Menar inte att man inte kan ha de på distans åxå, men för mig är målet , görandet i sig. Det är väl därför jag aldrig funkat på fotbollsplanen. Jag hade tyckt allt varit mål, glidtacklingen, nicken,
löpningen, knuffen, kramen etc. 
Det är som ett maratonlopp…ingen kan springa ett sådant..man kan bara ta ett steg i taget. Eller som min fantastiska kompis Jesper som just nu sprider kärlek på sin enhjulingsresa från nordligaste till sydligaste Europa under hösten! Han tar ett steg i taget. Följ honom på Facebook och njut!
Så för mig har mål fått en ny slags betydelse i mitt sätt att utforma min dag. Målet i sig är en teknik för att skapa aktivitet i nuet…
Klurigt men sant! (för mig)
Kram/Micke
