Omfamna din vackra bräcklighet ??

I Japan finns en uråldrig tradition att laga spruckna tekoppar med guld. Genom att förgylla bristerna visar man inte bara själva föremålet sin uppskattning utan man förhöjer även dess värde. En trasig, och med guld lagad, tekopp betingar ett betydligt högre pris än en hel teservis från landets mest erkända keramiker.

På samma sätt kan vi närma oss vår egen sårbarhet. Istället för att se den som en belastning kan vi börja uppskatta dess värde. Utan sårbarheten har vi nämligen inte heller tillgång till vår känslighet. Det vill säga den förmåga till kärlek och innerlighet som gör det möjligt för oss att bry oss vår nästa och älska våra närstående. Kärlek och sårbarhet går nämligen hand i hand.

Vi kan också börja betrakta vår sårbarhet som något vackert. Börja förgylla den för att sedan upptäcka att den gör oss modiga på riktigt. Inte dumdristigt modiga utan klokt modiga. Modiga på det viset att vi blottar vår strupe genom att tala om att vi inte orkar göra allt själva utan vi istället behöver förlita oss på och luta oss emot. Och sedan göra just det. Luta oss emot. För att se att det bär. Tillit och sårbarhet går nämligen hand i hand.

Ja, vi kan börja älska vår sårbarhet. Älska den på samma sätt som vi håller av den luggslitna koftan som sett sina bästa dar eller den trasiga julängeln från farmors barndomshem. Inte för att den är stilren, symmetrisk eller bildskön utan för att den helt enkelt är sig själv nog. Fylld med minnen som väcker våra ömmaste känslor.

Sårbarheten behöver en varm hand. Den behöver vår varma hand.
Så vad säger du? Är du beredd att sträcka ut en varm hand till din sårbarhet? Älska den trots allt?

Om du vill se inspelningen av webbinariet klickar du på denna länk.

Kanske vill du lära dig ännu mer om det omfamnande förhållningssättet. I så fall är du varmt välkommen att delta i vinterns omgång av min uppskattade webbkurs Självmedkänsla ett, två, tre.

Du läser mer om kursen och registrerar dig genom att klicka på denna länk.

Med värme
Marie