”När ska man trotsa sin rädsla och när ska man följa den?”

”När ska man trotsa sin rädsla och när ska man följa den?”, frågade en av deltagarna i sommarens omgång av min webbkurs i självmedkänsla. Katarina, som egentligen heter något helt annat, hade blivit erbjuden ett jobb med större ansvar och kände sig kluven inför beslutet. Hon nämnde också att hon trodde att det var rädslan för rädslan som gjorde det svårt för henne att tacka ja.

Nya utmaningar är något som vi alla utsätts för med jämna mellanrum och eftersom dessa oftast triggar igång vår rädsla tänker jag att mitt svar till Katarina kan vara av intresse även för dig som läser mina utskick. Så här kommer det:

Vilken viktig fråga du ställer både mig och dig själv. Jag tror, precis som du, att man ibland ska följa sin rädsla och ibland trotsa den. Att veta när man ska göra det ena eller den andra är både svårt men också viktigt att komma fram till. Jag tänker att man i den processen lär känna sig själv på djupet. Några gånger kommer man att veta säkert hur man ska göra och har då röjt undan tvivlet. Men de flesta gånger kommer man ha litet tvivel kvar och behöver fatta sitt beslut trots detta. I framtiden kommer man veta om det var rätt eller inte. Eller som någon så klokt sagt; ”Livet ska levas framlänges och förstås baklänges”.

Längre fram i kursen kommer du få flera verktyg hur du ska hantera din rädsla och dina tvivel men eftersom jag förstår att du står inför ett beslut som behöver fattas inom kort tänker jag förmedla själva förhållningssättet till dig i detta mail.

Vanligen när vi försöker fatta beslut av detta slag börjar vi göra riskanalyser, väger fördelarna mot nackdelarna och försöker på olika sätt komma fram till en förnuftig slutsats. Det är absolut inget fel med detta. Att ha med sig sitt förnuft och sin klarsyn är viktigt när man fattar beslut som kommer påverka ens liv och leverne på litet längre sikt. Men det som vi ofta glömmer är att möta rädslan på ett känslomässigt plan. Ibland nöjer sig rädslan med våra logiska argument men om den fortfarande höjer sin stämma när vi gjort alla analyser och konsekvensdiagram behöver vi gå den till mötes. Mitt förslag till dig är därför följande:

Ta med din rädsla på en promenad på tu man hand. Sätt er på ett fint och mysigt ställe där ni kan få vara i fred och fråga sedan din rädsla:

Vad behöver du från mig för att vi ska kunna genomföra detta tillsammans?

Var sedan tyst och tålmodig. Kanske kommer svaret där och då. Kanske behöver din rädsla litet längre tid på sig. Du kan då välja att stanna ännu en stund eller så går ni båda hemåt med ett löfte från dig att du ska lyssna på din rädsla för att försöka förstå och även samarbeta med den.

Genom att vi bjuder in rädslan till vår vän och samarbetspartner behöver vi inte längre bli rädd när den dyker upp. Den blir en del av vårt känsloliv på samma sätt som glädjen och kärleken.

Vad tror du om att prova detta?

Med värme
Marie

P.S. Katarina bestämde sig för att ta jobbet.