Sju blommor för en dröm

Tänk om allt var en lögn? Tänk om alla dessa blommor vi plockade för att drömma om kärleken inte alls handlade om någon som skulle komma vandrande? Utan snarare om den som redan sov, med sju blommor och en dröm.

Vi är så vana att vänta på kärleken utifrån. På att någon ska komma och se oss, välja oss, älska oss. Men vad skulle hända om vi plockade sju blommor för att drömma om den kärlek vi kan ge oss själva?
Den första blomman under kudden är tusenskönan. Liten och enkel, men den blommar nästan hela säsongen. Den berättar att det räcker att vara dig själv, dag efter dag.
Förgätmigej syns nästan inte med sina små blå ögon. Den viskar att du är värd att kommas ihåg även när du inte gör något stort.

Hundlokan växer överallt, lite sträv men uthållig. Den påminner dig om att du inte behöver vara perfekt för att duga.

Vildkaprifolen slingrar sig fram på sitt eget sätt, klättrar där den vill. Den manar dig att hitta din egen väg, även om den inte alltid är rak.

Den stora blåklockan vajar försiktigt, hög men aldrig stressad. Den vet att du får ta tiden du behöver.

Stormhatten står där vacker men kräver respekt. Den visar att du får kräva att andra behandlar dig varsamt.

Sist maskrosen, som alltid kommer tillbaka trots att den rensas bort. Den lovar att din livskraft alltid återvänder.

Sju blommor under kudden. Men den här gången för en annan dröm – om den kärlek som redan finns där, i den som sover. I dig.